Vi behöver en ny arbetsmarknaden

Nyhetsrapporteringen i månadsskiftet har hittills präglats av den isbrytarstrejk som pågått och de så kallade sympatistrejker som kan följa. Att vi i rådande läge får den här typen av nyheter serverade känns sannerligen bisarrt.

Riksdagskandidaterna har hittills varit rörande eniga om att enighet och samverkan krävs inom alla sektorer och på alla nivåer för att Finland på sikt ska kunna ta sig ur den ekonomiska kris landet trots allt befinner sig i. Samtidigt som kandidaterna och debattörerna tenderar att vara ense får man fråga sig om aktörerna är det.

Ett rimligt antagande är att alla samhällsaktörer i rådande ekonomiska läge skulle se det som en hederssak att inom sitt gebit visa beredskap till de förändringar som krävs för att stärka landet och komma ur krisen. Mot den bakgrunden är det synnerligen beklagligt att facket igen drar landet mot stopp i utrikeshandeln.

Antalet olagliga strejker ligger på en högre nivå i Finland jämfört med andra nordiska länder. Placeringen i täten är inte direkt hedrande i detta sammanhang. År 2013 förlorades i Finland över 25 000 arbetsdagar i olagliga strejker där över 18 000 arbetstagare deltog. I Sverige har de olagliga strejkernas antal åren 2000-2013 var i snitt två per år, under samma period var de olagliga strejkernas antal i Finland i medeltal 105 per år.

Då Finlands ekonomi och genom den medborgarnas utkomst är beroende av övriga världen är dessa siffror i min mening otroligt oroväckande. Den här sortens fenomen noteras självfallet av möjliga investerare och företag som överväger etablering i vårt land. Detta är orsak nog att sätta sig ner och fundera över vilka delar av vår arbetsmarknad som behöver förnyas.

För att komma åt de olagliga strejkerna måste bötespolitiken ses över som ett första steg. Idag är de bötesstraff som dömts ut alltför låga i förhållandet till både löntagarorganisationens storlek och betalningsförmåga samt till de förluster som arbetsgivaren åsamkats. Repressalierna borde stå i tydligare relation till skadan de orsakar så att tröskeln till olagliga strejker kännbart skulle höjas.

Det är helt klart att Finland måste bli mera flexibelt och att vi behöver en ny samsyn mellan arbetstagarare, arbetsgivare och samhället. Nu om någonsin krävs det gemensamma ansträngningar mot ett gemensamt åtagande på arbetsmarknaden. Nu om någonsin behöver Finland en enighet och ett klimat som inbjuder till investeringar och etableringar, inte till en flykt ut ur landet.

Att hota att stoppa t.ex. Wasalines färja över till Umeå till påsken är helt fel väg för Finland att gå.

Rurik Ahlberg
Kandidat i riksdagsvalet (sfp)

 

Vi behöver en ny arbetsmarknaden

Lägg till ny kommentar

(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.