Finland måste föra en aktiv Rysslandspolitik

Finland har ett utsatt läge mellan öst och väst. Sedan järnridån föll 1989-1991 har Finland levt i en helt annan tillvaro av relativt lugn, stabilitet och en viss framtidstro i våra närområden. Estland och Ryssland slöt till slut ett gränsfördrag, Finland liksom de baltiska staterna har blivit medlemmar av den Europeiska unionen, ett snabbtåg trafikerar mellan Helsingfors och St Petersburg. Nationalitetskonflikten i de baltiska staterna har minskat. Man kan köra på motorväg nästan hela vägen från Åbo till Moskva. De ryska turisternas antal i Finland har för länge sedan överskridit en miljon på årsnivå. Ryssland är nu Finlands näststörsta handelspartner. Allt det här fanns i bakgrunden när Hjallis Harkimo beslöt att föra Jokerit till den ryska ishockeyligan KHL.

Sedan detta beslut, som indirekt ledde till att Vasastoltheten Sport kunde stiga till den finska nationella ishockeyligan, har mycket hänt. Flera Östersjöländer har utsatts för ryska luftrumskränkingar. Rubelns värde har rasat. Ryssland har i praktiken lämnat den europeiska säkerhetsordningen genom att inta Krim och skapa ett ryskt ingenmansland i sydostliga Ukraina i stil med det som redan finns i Transdnestr, Sydossetien och Abchasien. Den ryske presidenten har i flera etapper beskyllt väststaterna för landets ekonomiska problem. Som en röd tråd vill man ge utomstående skulden för de egna svårigheterna. Detta budskap trummas ut av de statligt styrda medierna och det finns egentligen inte någon orsak att tro att den ryska befolkningen inte skulle tro på bilden av Ryssland som ett offer.

För oss är det ofta svårt att förstå hur stor betydelse den mediala bilden har för den ryska befolkningen. I Ryssland läser man egentligen inte alls dagstidningar och hela den offentliga diskussionen förs i etern. Det finns inget utbrett förenings- eller organisationsliv. Nuförtiden spelar visserligen internet en viss roll men sådan aktivitet kan inte helt ersätta praktisk kunskap om organisering.

Det är en oroväckande bild som håller på att utformas. På många sätt liknar situationen den som föregick Sovjetunionens fall. Det är tydligt att det ryska ledarskapet vill rikta befolkningens uppmärksamhet på krigsframgångar och externa hot i stället för att konsekvent reformera det egna landet. 

Finland har lidit av den uppkomna situationen närmast genom de sanktioner som införts mellan västvärlden och Ryssland. Inga allvarliga blickar har riktats mot oss, men för oss är det viktigt att situationen inte eskalerar. Därför måste vi tillsammans med den Europeiska unionen se till att dialogen mellan alla länder i Östersjöregionen bibehålls. I medlet av 1990-talet gjordes stora insatser på att stärka det civila samhället i regionen. T.ex. Finland och Sverige gav anmärkningsvärda stöd till vanliga organisationer som hade gemensamma överskridande projekt. Då skapades band mellan vanliga finländare, ester, letter, litauer, svenskar och ryssar som delvis håller än idag. Möjligtvis är detta en delorsak till att det varit lugnare här än vid Rysslands sydvästra gränser? Det är den vägen vi skall gå också denna gång. Det är viktigt att ungdomar och vanliga människor möts och resonerar tillsammans. Även om resultatet är mycket indirekt så skapar sådan verksamhet kontakter som kan förhindra konflikter framöver. Att skapa kontakter är ett evighetsprojekt, men alla generationer måste göra det på nytt för att bibehålla och stärka en gemensam kunskaps- och kultursfär.

Den uppkomna situationen har också en klassisk säkerhetspolitisk dimension. När det gäller Finlands militära orientering gäller det fortsättningsvis att hitta bred konsensus i landet och inte lättvindigt politisera med ställningstaganden för eller emot Nato. Frågan kommer på nästa riksdags bord och borde vara ett av diskussionsämnena i stundande riksdagsval.

Min fasta övertygelse är att stabilitet och fred i dagens värld bäst stärks genom direkta kontakter mellan människor och kunskap om varandra. Handel är viktig, men vi får inte glömma att ett levande organisationsliv och möten mellan människor faktiskt har en lika stor eller större betydelse för samhällelig stabilitet. Det finns ingen genväg, Europa är och förblir ett komplext bygge.

Rurik Ahlberg
Kandiderar i riksdagsvalet (sfp)

Publicerad i Vbl 24.1.2015

 

Finland måste föra en aktiv Rysslandspolitik

Lägg till ny kommentar

(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.
(If you're a human, don't change the following field)
Your first name.